Om du lutar dig mot solen
Det sker mycket förändringar just nu. Jag bestämde mig för att hoppa av högskolan, pga. en viktig anledning, dom har inte exakt den utbildning jag vill ha. Jag har sökt in till Falun universitet till våren istället, kul. Det flyter på och jag har fått ett litet jobb fram till jul, som vikarie, älskar det!:) Annars så har jag umgåtts med Viktor, fina vänner och familjen. Lite festligheter med vänner i Sandviken, idol med hjärtat och shoppning med mamma och lillasyrran. Kanonhelg!
Det jag har skrivit i bloggen hittils kommer jag inte att ta bort och ändra osv, just för att en av anledningarna till att jag ens bloggar är för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa om mitt liv om några år. Förstå vad kul! Man vet ju aldrig hur ens framtid ser ut riktigt så jag känner att jag vill dokumentera om mitt liv, tankar och sådana saker, för att se hur allt förändras. Fascinerande kommer det säkert att bli! Därför kommer jag att ändra lite här och börja med ett nytt koncept. Varenda inlägg kommer att innehålla "dagens tankar" typ. Där jag kommer att diskutera och reflektera kring en sak som jag känner är aktuell för mig, för världen eller för nån just då.
Så, jag är snart tillbaka alltså!
Det förflutna är inte vad det en gång var
hejhallå. Här ligger jag. I min säng. Med Hugo snarkandes i fotändan. Jag hade planerat att se på lite film såhär på kvällningen, men det blev nog inget.. börjar bli så trött. Idag har jag försökt pluggat lite historia. Vi ska gå igenom hela världshistorien typ. Och hur lätt är det om man inte har några som helst förkunskaper? det är svårt ska jag säga dig. Mycket att ta in i hjärnan, jag funderar på hur jag kan förvänta mig att den ska kunna leverera det jag behöver ha på tentan. Hjärnan alltså. Jag menar, det kan ju komma vad som helst. Liksom, världshistorien, det har hunnit hända nåååågra grejer under den tiden. Men bara några få sådär. Ne åh, det går väl som det går.. Hur som helst så har jag ingen koll alls.
Denna helg väntar med ett storslaget 90års kalas! 90 år är så värt att firas. Annars blir det nog bara mys med mina hjärtan och det allra bästa hjärtat, alla olika hjärtan som jag har äran att umgås med. Ett av dom kommer hem över helgen från Uppsala, och den enes lägenhet ska invigas! blir roligt.
Snälla nån, vid möjlighet, skänk mig historiska kunskaper så att jag vaknar upp imorgon där plötsligt Persien, Kalifatet, Julius Ceasar och Mesopotamiens alla detaljer är på rätt plats!! (skadar inte med hela världshistoriens förlopp). Tack på förhand!
Nu säger jag och Hugo godnatt!
Denna helg väntar med ett storslaget 90års kalas! 90 år är så värt att firas. Annars blir det nog bara mys med mina hjärtan och det allra bästa hjärtat, alla olika hjärtan som jag har äran att umgås med. Ett av dom kommer hem över helgen från Uppsala, och den enes lägenhet ska invigas! blir roligt.
Snälla nån, vid möjlighet, skänk mig historiska kunskaper så att jag vaknar upp imorgon där plötsligt Persien, Kalifatet, Julius Ceasar och Mesopotamiens alla detaljer är på rätt plats!! (skadar inte med hela världshistoriens förlopp). Tack på förhand!
Nu säger jag och Hugo godnatt!
Men ändå sitter jag kvar här, i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i
Det var ett tag sedan, igen! Men det har varit så mycket.. vilket jag trivs med. Har tagit körkort! Asså gud vilken känsla.. helt sjukt. Jag trodde aldrig jag skulle klara körningen på första försöket. Men så gick det som en dans! Hon kunde inte hitta några fel sa hon, i stundens allvar strax efter att jag hade stannat bilen, kallsvettig och inuti en bubbla som jag var. Och en stor sten bara släppte från mig. Fyfan vad roligt med körkort!:D Att köra bil är inte det bästa jag vet direkt, men med ett körkort och rätten att få köra helt själv, gör det lite lite roligare. Även fast det inte är roligt. Hehe.
Annars så läser jag historia.. vilket är intressant, och ibland även tråkigt. Fast mest är det nog, tankestartande. För min del. Vilket är bra. Om man inte vet var man ska, hur vet man då vilken väg man ska ta? Men är det inte vägen som spelar den största rollen egentligen? Måste man alltid ha ett mål med precis allting? Glömmer man inte bort att leva då? lite? I nuet? Glömmer man inte bort då vad som allt handlar om? Eller bör man ha ett mål, för att inte tappa fotfästet? Är det omöjligt att ta sig fram i ett samhälle som i nuet om du inte vet vart du ska?
Vem bryr sig? tänker ni. Ja.. jag vet inte. Men jag tycker att det är sådär när det gäller det mesta. Om du inte vet vart du ska, blir du osäker på din väg då? Finns det alltid ett mål med allting? Ja, och nej. Jag övningskörde, tog körlektioner, pluggade -för att få körkort. Det var mitt mål. Fast jag tog körkort -för att få köra bil själv. Det är också ett mål. Inte något konstigt alls, egentligen. Så vart vill jag komma? Det kanske inte är att man alltid ska ha ett mål, det kanske är att kunna se ljust på framtiden. För det är väl relativt närbesläktade fenomen? Man måste alltså inte ha ett bestämt mål i allting, men man bör se ljus i framtiden, i det man gör, om vägen dit ska bli bra. Vägen dit kan vara vad som helst.
När Alice I Underlandet frågar katten:
- Vilken väg ska jag gå?
- Vart ska du då? frågar katten.
- Jag vet inte.
- Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar.
hmm.. men det gör det väl?! eller?
Nu ska jag ta en promenad. Har umgåtts mycket i Gävle med syster denna helg. Sett på film. Har även blivit lite sjuk.. tråkigt. Annars så ser jag fram emot veckan, hoppas det blir bio.
Ha det bra:)
Annars så läser jag historia.. vilket är intressant, och ibland även tråkigt. Fast mest är det nog, tankestartande. För min del. Vilket är bra. Om man inte vet var man ska, hur vet man då vilken väg man ska ta? Men är det inte vägen som spelar den största rollen egentligen? Måste man alltid ha ett mål med precis allting? Glömmer man inte bort att leva då? lite? I nuet? Glömmer man inte bort då vad som allt handlar om? Eller bör man ha ett mål, för att inte tappa fotfästet? Är det omöjligt att ta sig fram i ett samhälle som i nuet om du inte vet vart du ska?
Vem bryr sig? tänker ni. Ja.. jag vet inte. Men jag tycker att det är sådär när det gäller det mesta. Om du inte vet vart du ska, blir du osäker på din väg då? Finns det alltid ett mål med allting? Ja, och nej. Jag övningskörde, tog körlektioner, pluggade -för att få körkort. Det var mitt mål. Fast jag tog körkort -för att få köra bil själv. Det är också ett mål. Inte något konstigt alls, egentligen. Så vart vill jag komma? Det kanske inte är att man alltid ska ha ett mål, det kanske är att kunna se ljust på framtiden. För det är väl relativt närbesläktade fenomen? Man måste alltså inte ha ett bestämt mål i allting, men man bör se ljus i framtiden, i det man gör, om vägen dit ska bli bra. Vägen dit kan vara vad som helst.
När Alice I Underlandet frågar katten:
- Vilken väg ska jag gå?
- Vart ska du då? frågar katten.
- Jag vet inte.
- Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar.
hmm.. men det gör det väl?! eller?
Nu ska jag ta en promenad. Har umgåtts mycket i Gävle med syster denna helg. Sett på film. Har även blivit lite sjuk.. tråkigt. Annars så ser jag fram emot veckan, hoppas det blir bio.
Ha det bra:)
Låt livet komma nära
Jag citar min mamma som tidigare idag sa "alla borde plugga på högskola eller universitet" och håller med henne. Av den enda anledningen att man får verkligen analysera och lära sig att tänka i olika tankebanor, vilket många skulle må bra av, eller ha glädje av. Om man inte kan föreställa sig och se saker utifrån flera synvinklar så får man precis det, en mer trångsynt syn. Det är såna ögon som är farligt för samhället tror jag. Jag vet att alla tycker olika men jag gillar personligen inte trångsynta ögon. Inte i något sammanhang alls. Därav påstår jag inte att jag själv alltid ser allting utifrån olika perspektiv innan jag dömer, men jag försöker i alla fall.
Jag kommer nog att trivas med att plugga på högskolan. Igår var jag in på en föreläsning där man diskuterade "vad är människan?" "vad menar vi är mänskligt?" osv. Jag bara älskar sådana frågor och tankebanor. Det är typ bland det bästa som finns när det gäller tankevägar. Att fråga sig själv sådana tidigare självklara saker är verkligen stimulerande. Jag är så fascinerad av allt egentligen, för allt som inte är självklart, vilket i princip ingenting är.
Jag älskar att undersöka och fundera på vad som gör oss till det vi är. Eller närmare bestämt, vad vi är. Jag vet att många tänker "vilket fjanteri, det skiter jag fullständigt i", men det säger bara mer om den personen som säger så än vad själva meningen i det den säger betyder. Helt klart. Ett vinnande koncept tror jag är att vara öppen. Jag har en känsla av att det finns så mycket att ta del av, att jag inte vet var jag ska börja. Jag bara älskar min hjärna, allas hjärnor och allt. Det är så häftigt det här.
Anledningen till mitt intresse för att vrida och vända på saker och ting och att tänka helt enkelt, vet jag inte riktigt vad det kommer ifrån. Men jag är ju trots allt en våg i alla fall, som gärna väger för och emot. Snart ska familjen Sundelin äta pizza, sen vidare och fira födelsedag.
Nu har jag nog tappat tråden lite. Hörs!:)
Hjärtan blöder
Kärlek. Ett hjärta. Så starkt, så svagt. Det finns inget mellanting. Du blottar dig själv och låter honom få hålla i det. Det blöder extra mycket då. Kärlek blöder. Av lycka, av kärlek, av sorg, av förtvivlan. Du tar en chans. Han har all makt. Han kan krossa det, han kan tappa det, , han kan få det att blöda blått istället för rött. Men han kan bryta rytmen i dina slag, få det att slå tredubbelt, blöda röda floder och värka av kärlek.
Så jag föredrar att du chansar. Om ditt hjärta knackar inuti din egen skåpdörr, tveka inte att ge bort det. Varför ha ditt hjärta inlåst längst bak i skåpet, det är för dyrbart att bara ha som prydnad. Du får ta det goda med det onda. Det kommer att göra ont, men det kommer att ta dig till platser du inte visste fanns. Den som bär ditt hjärta, som får det uppdraget, är den enda som kan förgöra dig. Men också den enda som kan göra dig hel. Så det finns inget mellanting. Det är inte antingen eller. Du måste blöda för att kunna le.
Gör ingenting halvhjärtat, låt inte rytmen vara jämn, låt det inte sluta blöda. Då har du förlorat. Ditt hjärta kan gå sönder och krossas. Men det kan läka. Om du låter rytmen dansa, kärleken blöda. För sorgens skull. Sorgen blöder. Kärleken blöder. Utan sorg, ingen lycka. Utan lycka, ingen sorg. Det går hand i hand. Och du vill gå emellan. Du vill slita armarna itu. Det gör ju ont. Det svider. Det blöder. Någon häller salt i ditt sår. Men du kan inte välja. Välj att stärka deras band. Sorgen och lyckans. Kärleken och hatets. För du kommer att blöda oavsett. Välj att chansa. Låt ditt hjärta blöda. Låt honom få dansa till rytmen. Låt honom få ge dig tredubbla slag. De blödande röda floder som du skapar då, de sveper bort dina blåa sorger. Gör dig själv en tjänst. Låt ditt hjärta blöda. Det är alldeles för dyrbart att låsa in.
Så jag föredrar att du chansar. Om ditt hjärta knackar inuti din egen skåpdörr, tveka inte att ge bort det. Varför ha ditt hjärta inlåst längst bak i skåpet, det är för dyrbart att bara ha som prydnad. Du får ta det goda med det onda. Det kommer att göra ont, men det kommer att ta dig till platser du inte visste fanns. Den som bär ditt hjärta, som får det uppdraget, är den enda som kan förgöra dig. Men också den enda som kan göra dig hel. Så det finns inget mellanting. Det är inte antingen eller. Du måste blöda för att kunna le.
Gör ingenting halvhjärtat, låt inte rytmen vara jämn, låt det inte sluta blöda. Då har du förlorat. Ditt hjärta kan gå sönder och krossas. Men det kan läka. Om du låter rytmen dansa, kärleken blöda. För sorgens skull. Sorgen blöder. Kärleken blöder. Utan sorg, ingen lycka. Utan lycka, ingen sorg. Det går hand i hand. Och du vill gå emellan. Du vill slita armarna itu. Det gör ju ont. Det svider. Det blöder. Någon häller salt i ditt sår. Men du kan inte välja. Välj att stärka deras band. Sorgen och lyckans. Kärleken och hatets. För du kommer att blöda oavsett. Välj att chansa. Låt ditt hjärta blöda. Låt honom få dansa till rytmen. Låt honom få ge dig tredubbla slag. De blödande röda floder som du skapar då, de sveper bort dina blåa sorger. Gör dig själv en tjänst. Låt ditt hjärta blöda. Det är alldeles för dyrbart att låsa in.
Den passion som lät sig styras är ingen passion
Nu har jag jobbat heela dagen.. och imorgon blir det ett 7timmars pass igen. Det är roligt må jag säga! Men en sak som är roligare, det är skolan. Älska skolan. Jag trivs så himla bra med att plugga, vara omgiven av vänner och människor, göra det som krävs och lite till. Det passar mig perfekt. Därav mitt stora problem att komma på vad jag vill göra av livet inom arbete, vad kan jag tänka mig att göra varenda dag? Det anser jag är något som alla borde fråga sig själva innan de väljer yrke. Kan du tänka dig att göra detta varenda dag?
Visst, jag skulle klara av att vara advokat, läkare, revisor, Chef osv.. Det är jag säker på. Med mina betyg skulle jag klara av att komma in på linjerna också, troligtvis. MEN, vill jag jobba jämt? Obekväma arbetstider? Vara helt slut när jag kommer hem till livet? Nä tack. Visst, man tjänar mycket med pengar. Men vem tackar mig för det? Ska jag ha en speciell titel för att skryta med inför andra? Vad är det värt i slutändan? Jag hade massor med pengar men jag hade ingen fritid. Ingen tid att spendera hemma med vänner och familj.
Visst, jag säger ingenting om att man ska välja det man vill göra. Det är självklart. Och jag beundrar de som väljer dessa yrken och faktiskt trivs med dom. Grattis till er! bara ni är lyckliga. För det är det viktigaste för mig. Och jag skulle inte vara lycklig med att jobba jämt och ständigt. Jag har inga drömmar om att "göra karriär". Mina drömmar innehåller att uppleva saker med familj och vänner. Jag vill jobba för att kunna leva, inte leva för att kunna jobba.
Alla tycker ju olika, och tur är väl det. Men jag anser att man bör tänka efter och vara klar på hur man vill att ens dagar ska se ut på ett ungefär. Och vad man värdesätter högst här i livet. Vem tackar dig för att du jagar efter en titel? ingen? Vem tackar dig för att du jagar efter lycka? Du själv.
Inte är det pengar som hamnar högst för mig i alla fall. Visst, det är en viktig del, och man behöver en viss summa för att klara sig, men det är inte allt. Det är inte allt.
Inte är det pengar som hamnar högst för mig i alla fall. Visst, det är en viktig del, och man behöver en viss summa för att klara sig, men det är inte allt. Det är inte allt.
Nu ska jag iväg, tänkte ta en springtur. Men det spöregnar ute. Tvek på den!:)
Inget val är också ett val
Är nyligen hemkommen från min bästa, och vid 12 är det jobb som gäller. Ingen rast här inte.. men vad gör man inte:) Vi håller på att försöka få till att baka lyckokakor (på jobbet alltså), det kan bli spännande.. Om man tittar på receptet är det inte det enklaste, men det går nog fint.
Det bästa just nu är att det finns många dagar kvar av värme som går att göra något av, har två helger till innan jag förmodligen kommer att spendera dessa med plugg. Dom ska jag ta tillvara på! Något som också är tänkt att hinnas med är att städa ihop här hemma, óch köpa lite nya höstkläder.. Älskar att köpa kläder. Nej nu ska jag vidare, och jag ska njuta av den sommar som fortfarande finns kvar.
Det bästa just nu är att det finns många dagar kvar av värme som går att göra något av, har två helger till innan jag förmodligen kommer att spendera dessa med plugg. Dom ska jag ta tillvara på! Något som också är tänkt att hinnas med är att städa ihop här hemma, óch köpa lite nya höstkläder.. Älskar att köpa kläder. Nej nu ska jag vidare, och jag ska njuta av den sommar som fortfarande finns kvar.
:)
Man ska ta folk som de är, inte som man vill att de ska vara
Bär inte på framtida bekymmer för då får du genomlida dem två gånger
Att oroa mig för onödiga saker, det är något som jag kan vara relativt bra på.. största problemet med ett nytt ställe kan vara; var går jag in? Var sätter jag mig för att äta? osv. Egentligen är det ju inga problem, det är bara något att ta reda på.
Konsten med att oroa sig för rätt saker, är svår. Å ena sidan kan man se det som att man inte bör oroa sig alls för någonting, för det som sker, det sker ju ändå. Och varför gå runt att slösa energi och tid på att oroa sig, på något som man ändå inte kan göra något åt? Man måste gilla läget, helt enkelt.
Å andra sidan, är det inte viktigt att oroa sig lite också? Hur skulle det se ut om alla bara gav fan i att bry sig, bara för att de lever efter "det som sker det sker ändå"? Om man inte oroar sig lite, då tar man ju inte tag i saker som kanske behövs göras. Om man inte oroar sig för det där provet, den där personen eller det där kriget, ja då fungerar ju inte samhället.
Det kanske är lagomt som är bäst ändå? Lite av både och. Lite filosofi att allting löser sig och att det inte hjälper att gå runt att oroa sig. Samtidigt lite filosofi att oroa sig lagomt mycket för att kunna hjälpa andra, för att bry sig, för att skänka omtanke och motta omtanke, för att hänga med i samhället.
Man brukar säga att lagom är oftast bäst. Är det så i mångt och mycket? Att vara "för" snygg medför oftast avundsjuka, utnyttjande och självförlorande. Att inte anses snygg alls medför oftast mobbning, utstöttning och även här självförlorande. Lagom då? är det bättre? Nu använde jag just utseendet som exempel just för att det är så konkret, enkelt att jämföra och det angår oss alla i vardagen. Vårt yttre är ju numera i stort sätt den vi är. Konstigt, felaktigt nog.
Hur som helst, så bör jag sluta oroa mig för var jag ska gå in och var jag ska äta nånstans på högskolan när jag börjar där, och ska gå i skolan för första gången i mitt liv. För detta hörni, har ju inget att göra med något viktigt. Vilket mina egna slutsatser pekar på att jag bör ge fan i att bry mig, helt enkelt. Det går ju att ta reda på!!
En gång för länge sedan
trodde jag att de stora vita "bollarna" med hö på åkrarna var stora toalettpappersrullar... haha vad visste jag.
Tankarna går till offren i Oslo, må människan öppna ögonen nu. Se upp för hat. Att hata är farligt, det kan ta en ände i förskräckelse. Vi har tyvärr ett levande bevis.
Det finns inte många sätt att göra rätt på.. men vem har bestämt vad som är rätt? Vem har bestämt vad som är fel? En del saker faller sig naturligt och självklart, andra inte.. vilket ger upphov till missförstånd. Missförstånd, dumhet, okunskap. Vem ska man lägga skulden på? Den som utför själva handlingen, eller den som ligger bakom den?
Det finns så mycket här i livet att ta ställning till, så ofantligt mycket. Jag gillar att fundera, vända och se saker på olika sätt. Att filosofera är intressant tycker jag. Jag tror att jag blir en mer, vad ska jag säga, ifrågasättande och förstående människa. Samtidigt som jag inte förstår nånting. Jag kan ju bara ana, om livets stora bravader, skandaler och mysterium. Det bästa är ändå, enligt mig, att zooma ut hela världsbilden och livet, för att ta en titt ur fågelperspektivet.
Det är det bästa perspektivet många gånger, men självfallet inte jämt. Där ser jag olika människor, några nära och kära, jag ser djur, en sysselsättning, ett samspel. Därifrån ser jag att i slutändan har vi bara varandra. Materiella ting så som prylar, ja dessa syns knappt härifrån. Dessa är bara ett bihang i vår tillvaro. Ett bihang som många många värdesätter till skyarna, av vilken anledning då? Här finns skratt, gråt. Här ser jag att livet handlar om att vara lycklig, om att ta hand om varandra, om att vara en god själ. Du behöver inte göra något stordåd för att räknas, här ser jag alla människor likadant, oavsett hårfärg, arbete och pengar. Här behöver du inte oroa dig för ett misslyckande på provet, ett missat tandläkarbesök eller en parkeringsböter. Vad gör det om hundra år? Om man inte sätter saker och ting i perspektiv, blir det tufft att leva. Det kan jag se härifrån. OM vi inte värnar om varandra, då har vi faktiskt ingenting. Då finns där ingenting kvar.
En dag i taget.
:)
Tankarna går till offren i Oslo, må människan öppna ögonen nu. Se upp för hat. Att hata är farligt, det kan ta en ände i förskräckelse. Vi har tyvärr ett levande bevis.
Det finns inte många sätt att göra rätt på.. men vem har bestämt vad som är rätt? Vem har bestämt vad som är fel? En del saker faller sig naturligt och självklart, andra inte.. vilket ger upphov till missförstånd. Missförstånd, dumhet, okunskap. Vem ska man lägga skulden på? Den som utför själva handlingen, eller den som ligger bakom den?
Det finns så mycket här i livet att ta ställning till, så ofantligt mycket. Jag gillar att fundera, vända och se saker på olika sätt. Att filosofera är intressant tycker jag. Jag tror att jag blir en mer, vad ska jag säga, ifrågasättande och förstående människa. Samtidigt som jag inte förstår nånting. Jag kan ju bara ana, om livets stora bravader, skandaler och mysterium. Det bästa är ändå, enligt mig, att zooma ut hela världsbilden och livet, för att ta en titt ur fågelperspektivet.
Det är det bästa perspektivet många gånger, men självfallet inte jämt. Där ser jag olika människor, några nära och kära, jag ser djur, en sysselsättning, ett samspel. Därifrån ser jag att i slutändan har vi bara varandra. Materiella ting så som prylar, ja dessa syns knappt härifrån. Dessa är bara ett bihang i vår tillvaro. Ett bihang som många många värdesätter till skyarna, av vilken anledning då? Här finns skratt, gråt. Här ser jag att livet handlar om att vara lycklig, om att ta hand om varandra, om att vara en god själ. Du behöver inte göra något stordåd för att räknas, här ser jag alla människor likadant, oavsett hårfärg, arbete och pengar. Här behöver du inte oroa dig för ett misslyckande på provet, ett missat tandläkarbesök eller en parkeringsböter. Vad gör det om hundra år? Om man inte sätter saker och ting i perspektiv, blir det tufft att leva. Det kan jag se härifrån. OM vi inte värnar om varandra, då har vi faktiskt ingenting. Då finns där ingenting kvar.
En dag i taget.
:)
Somliga går med trasiga skor
Och andra går i nya, skinande skor. Men liksom, vad spelar det för roll i slutändan?
Det kan kännas så viktigt, så betydande. Men när det kommer till kritan, så är det bara ett par skor.
Livet, alla problem, sorger, kan kännas så viktiga, livsavgörande. Men när det kommer till kritan, så är det bara livet.
Min poäng är att alla ska vi samma väg vandra, vi dör. När vi ligger i graven, är vi av samma sort.
Det är vägen dit som räknas, det är vad du gör som räknas. I slutändan, ingen bryr sig om vad du hade för kläder, vad du gick i för skor eller om du var fattig eller miljonär. Om du var forskare eller lagerarbetare. Det enda som spelar roll är dina handlingar, vad du säger. Det finns ingen anledning att gå runt och oroa sig, att vara arg, att såra andra. Den enda du lurar är dig själv. Den enda som lider av det i slutändan är du själv. Är du bitter, sårar andra och förstör, så drabbas dem. Men den som drabbas i slutändan är egentligen du själv.
Du kanske inte ens känner av det, men det är bara du och din själ som tar stryk på riktigt genom att göra andra illa, även om det kan verka tvärt om. Om du vet att du har varit godhjärtad, spridit glädje och inte medvetet sårat någon annan i större utsträckning, då kan du nog vara lycklig. Och det är väl vad allt handlar om egentligen, om man zoomar ut världsbilden lite. Att vara lycklig. Du lever just nu och det är det enda du vet, varför inte göra det bästa av det?
Det är så enkelt, men ingen fattar, ingen klarar av det. Absolut ingen. Är det pga. samhällets påfrestningar, vår hjärnkapacitet eller är det alla människors strävan åt olika håll? en blandning? vad vet jag.
Det kan kännas så viktigt, så betydande. Men när det kommer till kritan, så är det bara ett par skor.
Livet, alla problem, sorger, kan kännas så viktiga, livsavgörande. Men när det kommer till kritan, så är det bara livet.
Min poäng är att alla ska vi samma väg vandra, vi dör. När vi ligger i graven, är vi av samma sort.
Det är vägen dit som räknas, det är vad du gör som räknas. I slutändan, ingen bryr sig om vad du hade för kläder, vad du gick i för skor eller om du var fattig eller miljonär. Om du var forskare eller lagerarbetare. Det enda som spelar roll är dina handlingar, vad du säger. Det finns ingen anledning att gå runt och oroa sig, att vara arg, att såra andra. Den enda du lurar är dig själv. Den enda som lider av det i slutändan är du själv. Är du bitter, sårar andra och förstör, så drabbas dem. Men den som drabbas i slutändan är egentligen du själv.
Du kanske inte ens känner av det, men det är bara du och din själ som tar stryk på riktigt genom att göra andra illa, även om det kan verka tvärt om. Om du vet att du har varit godhjärtad, spridit glädje och inte medvetet sårat någon annan i större utsträckning, då kan du nog vara lycklig. Och det är väl vad allt handlar om egentligen, om man zoomar ut världsbilden lite. Att vara lycklig. Du lever just nu och det är det enda du vet, varför inte göra det bästa av det?
Det är så enkelt, men ingen fattar, ingen klarar av det. Absolut ingen. Är det pga. samhällets påfrestningar, vår hjärnkapacitet eller är det alla människors strävan åt olika håll? en blandning? vad vet jag.
Smile like you mean it
Will we think about tomorrow like we think about now?
Can we survive it out there?
Can we make it somehow?
I guess I thought that this would never end
And suddenly it's like we're women and men
Will the past be a shadow that will follow us 'round?
Will these memories fade when I leave this town
I keep, I keep thinking that it's not goodbye
Keep on thinking it's a time to fly
As we go on
We remember
All the times we
Had together
And as our lives change
Come Whatever
We will still be
Friends Forever
♥
Can we survive it out there?
Can we make it somehow?
I guess I thought that this would never end
And suddenly it's like we're women and men
Will the past be a shadow that will follow us 'round?
Will these memories fade when I leave this town
I keep, I keep thinking that it's not goodbye
Keep on thinking it's a time to fly
As we go on
We remember
All the times we
Had together
And as our lives change
Come Whatever
We will still be
Friends Forever
♥
Ta mitt skimmer för jag brinner
Jag har nu tagit studenten med superfina betyg, 23 MVGn och två stipendier. Så jäkla bra med två stipendier, nöjd! Ett stipendium för det Engelska språket, och det andra för Ekonomiämnena. Jag gillar verkligen inte ekonomi har jag kommit fram till efter gymnasiet, komiskt haha, trots att jag tydligen är duktig på det. Men det är verkligen inte bortkastat för det är sjukt bra att ha med sig och kunna. Ett bättre avslut på skoltiden kan man inte ha!
Idag regnar det, idag sörjer även himlen över att det har tagit slut. Min skoltid är över. Kapitlet är slut. Det enda jag känner till, det enda jag har gjort hittils i hela mitt liv, ska jag plötsligt aldrig mer göra. Att gå i en klass, känna samhörigheten, är nu ett minne blott. Om jag frågar mig själv, är jag redo? Redo att lämna allt detta bakom mig? Nej. Men man blir nog aldrig helt redo. Man måste till viss del kasta sig ut på okänt vatten. Det är så det ska gå till. Det måste ses positivt, kan alla andra så kan även jag. Det tänket måste man ha.
Men jag är tveksam. Tveksam på att jag kommer att gå igenom den här fasen utan att känna smärta. Alla klasskompisar, alla vänner, alla skiljs vi åt olika håll. På riktigt. Kanske för alltid. Men det kommer nytt, nu måste man skapa sig ett liv. Det kommer inte "gratis" längre. Du måste numera arbeta för att kunna sova, för att kunna äta. Allt ligger i dina egna händer. Välkommen till verkligheten Maja!
You gotta take it to the end of the road, even though all you know is gone. ♥
I taxin, i trappen, i hissen, i hallen. Jag faller
Helgen har hittils innehållit bio, konfirmationsfirande, tacomys, skratt, skräckfilm och musik med fina människor:)
Det kan inte vara lätt att vara en person som har det svårt med sig själv, med sitt inre jag. Det visar sig alltid på något vis. Oftast mot andra människor. De mobbar, fryser ut, misshandlar.. ja allt sånt. Anledningen är att de innerst inne inte är tillfredställd på något sätt. Något behov som de söker att ersätta genom att göra illa andra människor. Blir så förbannad, får ont i hjärtat när jag ser sånt. Varför skada en annan människa? Vad fan vinner man på det? Känns det bättre? I så fall, stackars dig. Att du inte inser vad du gör, att du inte kan förstå konsekvenserna av din handling. Någonstans har det gått fel, för min poäng är: Ingen föds elak. Detta är ett rent faktum. Du påverkas av dina föräldrar, din omgivning, din miljö. Jag blir så förbannad på dina föräldrar, din omgivning och din miljö om de lyckas få dig elak och kapapel till att göra andra ont.
Någonstans ändå måste man kunna ransaka sig själv. Försöka använda den kloka hjärna du är försedd med och börja tänka efter. Visst, alla växer vi upp med olika förutsättningar. Förutsättningar såsom föräldrar och de jag nyss skrev. Men i slutändan så väljer vi ändå själva över vilka handlingar som man utför. Du kanske har lärt dig en sak, och det kan vara svårt att ändra. Men någonstans borde det finnas en spärr. Som talar om för dig att det du gör är fel. Jag vet inte jag.. men det är ett mysterium. Ingen föds ond, ändå finns det så många. Om de inte går att rädda, måste de på något vis kunna rädda sig själva. De styr ju över sin egen kropp, eller hur?
Jag tycker synd om dig, om dig som har problem med dig själv. Det är synd om dig som klarar av att behandla en annan människa på ett så elakt sätt. Det är tragiskt. Såklart är det synd om de som blir utsatta också, men mest om dig som utför, egentligen. Det är där problemet sitter. Inne i den människan. Jag tycker synd om dig! Så jävla synd om dig.
.. det där var lite tankar om ett stort samhällsproblem..
Människan är fascinerande! så pass att det kan bli åt båda håll så att säga. Nu ska jag iaf bege mig iväg till farmor och farfar. Sen kommer förmodligen min bästa hit så jag kan hjälpa till med matten. Imorgon är det fix inför studenten med fina klassen!
På tal om studenten.. numera är det officielt
- VI HAR BARA FESTEN KVAR! :D
Det kan inte vara lätt att vara en person som har det svårt med sig själv, med sitt inre jag. Det visar sig alltid på något vis. Oftast mot andra människor. De mobbar, fryser ut, misshandlar.. ja allt sånt. Anledningen är att de innerst inne inte är tillfredställd på något sätt. Något behov som de söker att ersätta genom att göra illa andra människor. Blir så förbannad, får ont i hjärtat när jag ser sånt. Varför skada en annan människa? Vad fan vinner man på det? Känns det bättre? I så fall, stackars dig. Att du inte inser vad du gör, att du inte kan förstå konsekvenserna av din handling. Någonstans har det gått fel, för min poäng är: Ingen föds elak. Detta är ett rent faktum. Du påverkas av dina föräldrar, din omgivning, din miljö. Jag blir så förbannad på dina föräldrar, din omgivning och din miljö om de lyckas få dig elak och kapapel till att göra andra ont.
Någonstans ändå måste man kunna ransaka sig själv. Försöka använda den kloka hjärna du är försedd med och börja tänka efter. Visst, alla växer vi upp med olika förutsättningar. Förutsättningar såsom föräldrar och de jag nyss skrev. Men i slutändan så väljer vi ändå själva över vilka handlingar som man utför. Du kanske har lärt dig en sak, och det kan vara svårt att ändra. Men någonstans borde det finnas en spärr. Som talar om för dig att det du gör är fel. Jag vet inte jag.. men det är ett mysterium. Ingen föds ond, ändå finns det så många. Om de inte går att rädda, måste de på något vis kunna rädda sig själva. De styr ju över sin egen kropp, eller hur?
Jag tycker synd om dig, om dig som har problem med dig själv. Det är synd om dig som klarar av att behandla en annan människa på ett så elakt sätt. Det är tragiskt. Såklart är det synd om de som blir utsatta också, men mest om dig som utför, egentligen. Det är där problemet sitter. Inne i den människan. Jag tycker synd om dig! Så jävla synd om dig.
.. det där var lite tankar om ett stort samhällsproblem..
Människan är fascinerande! så pass att det kan bli åt båda håll så att säga. Nu ska jag iaf bege mig iväg till farmor och farfar. Sen kommer förmodligen min bästa hit så jag kan hjälpa till med matten. Imorgon är det fix inför studenten med fina klassen!
På tal om studenten.. numera är det officielt
- VI HAR BARA FESTEN KVAR! :D
Om du inte ser så vill jag inte höra
Vad säger man när allting är sagt? repeterar.
Idag kära människor, har jag hunnit med en hel del trots att klockan ännu inte ens blivit 5!
1. Blivit blöt av regnet
2. Imponerat körskolan med en utomordentlig fickparkering
3. Delat med mig av buss-sätet till en tant
4. Iaktagit världens sötaste bebistjej
5. Uppdaterat mig själv med One tree hill, absolut sista avsnittet
6. Lagat mat
7. Strosat runt på nian med syster
8. Spenderat pengar på finaste linnet
framför allt...
8. Fått mitt 20e MVG
9. Köpt 4 biljetter till Pirates of the carribean, kl.6 idag
Jag ska nu börja fundera på valet mellan chips eller popcorn. Ska försöka att hålla mig till det ena:) På tal om val, mitt sista arbete i psykologi B handlade om val. Om att dagens samhället tvingar oss att ta olika beslut hela tiden. Ställer orimliga krav på oss ungdomar.. vi borde inte behöva bestämma över allt så tidigt.
Jag förstår nu att det inte är meningen, men jag förstår inte varför allt pekar på att det är meningen?
Nej, nu ska det förberedas för biokväll!
Lycka till alla, när det inte blev som det skulle så får det vara som det är! :)
Idag kära människor, har jag hunnit med en hel del trots att klockan ännu inte ens blivit 5!
1. Blivit blöt av regnet
2. Imponerat körskolan med en utomordentlig fickparkering
3. Delat med mig av buss-sätet till en tant
4. Iaktagit världens sötaste bebistjej
5. Uppdaterat mig själv med One tree hill, absolut sista avsnittet
6. Lagat mat
7. Strosat runt på nian med syster
8. Spenderat pengar på finaste linnet
framför allt...
8. Fått mitt 20e MVG
9. Köpt 4 biljetter till Pirates of the carribean, kl.6 idag
Jag ska nu börja fundera på valet mellan chips eller popcorn. Ska försöka att hålla mig till det ena:) På tal om val, mitt sista arbete i psykologi B handlade om val. Om att dagens samhället tvingar oss att ta olika beslut hela tiden. Ställer orimliga krav på oss ungdomar.. vi borde inte behöva bestämma över allt så tidigt.
Jag förstår nu att det inte är meningen, men jag förstår inte varför allt pekar på att det är meningen?
Nej, nu ska det förberedas för biokväll!
Lycka till alla, när det inte blev som det skulle så får det vara som det är! :)
